Med känsla för naturen

Med känsla för naturen

När trädgårdsmästaren Lars Krantz första gången kom till Wij i Ockelbo kände han en omedelbar passion och kärlek till platsen. För honom är det just vad trädgårdsarbete handlar om. Utan lust och känsla, ingen trädgård.

Alcro_lars_krantz_2

OCKELBO. Det vackra stationshuset i rött och gult hälsar oss välkomna. Solen värmer och vårgrönskan är skir. Det är tyst och stilla som sig bör i en ort med knappt 6 000 invånare. Desto fler är besökarna som årligen kommer hit för att njuta av Wij Trädgårdar som utsett till Sveriges vackraste park, tilldelats Stora Turismpriset och gjort orten känd långt utanför Gästriklands gränser.

Allt började för fjorton år sedan med ett telefonsamtal från Ockelbo kommun till Lars Krantz, trädgårdsmästaren som under tjugo år byggde upp och ledde Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.

– Livet på Rosendal var fantastiskt men efter alla år kände jag mig passé. Jag var som en vissnande planta som inte längre fick näring. Jag fick inga idéer, tyckte inte att något var intressant eller roligt längre. Så kom den där frågan som fick hjärtat att slå snabbare, som väckte lusten och kreativiteten. Mötet med Wij var blind kärlek, jag kände en omedelbar passion. Det var precis som när jag upptäckte trädgårdsarbetet, säger Lars Krantz, trädgårdsmästare och kreativ ledare för Wij Trädgårdar.

Vi träffar Lars utanför herrgården som en gång var navet för Ockelbobruken. Nedanför ligger köksträdgården där grönsaker som används i Wijs egna restaurang odlas. Vid norra flygeln ligger Skuggträdgården, en mörk plats där gröna buskar och smideskonst skapar en kontrast till den ljusa och välregisserade Rosenträdgården en bit bort. På andra sidan herrgården finns Landskapsparken och Skogens trädgård.

– Sedan starten har vi byggt på det befintliga landskapet och tagit tillvara den här platsens olika möjligheter. Alla våra trädgårdar har olika syfte och ger besökarna olika upplevelser men de hänger ändå samman och skapar en harmoni som jag tror har en lugnande effekt på både oss som jobbar här och de som kommer hit.

Hur kom det sig att Lars som växte upp i höghus i Stockholmsförorten Hässelby Gård blev en av Sveriges mest uppskattade och kända trädgårdsmästare?

– Så länge jag kan minnas har jag haft ett behov av att skapa och jobba kreativt. Men att det blev just trädgård var tillfälligheter. När jag växte upp fanns inga trädgårdar i närheten och jag hade aldrig en tanke på det som barn.

Första tillfälligheten som ledde honom mot trädgårdsmästaryrket var Tompa, kompisen som flyttade ut till en Mälarö som femtonåring och blev granne med ett kollektiv. En dag ringde Tompa till Lars som då var fjorton år och sa ”du måste komma ut och hälsa på min kompost”.

– När jag kom dit sa han ”stick in handen i komposten”. Jag förstod det inte just då men där såddes ett frö i mig att det var trädgårdsmästare jag skulle bli, säger Lars. Jag tror att det är just den här typen av tillfälligheter som styr våra liv och de vägval vi gör.

Några år efter besöket hos Tompa hakade Lars på gröna vågen och flyttade ut på landet i Hälsingland.

– Det handlade om att hitta en trygghet på landet och i lantbrukartraditionerna. Vi hade alla en dröm om självhushåll och att leva av det naturen hade att ge. Men det var inte enkelt, vi höll på att svälta ihjäl, säger Lars med ett skratt och fortsätter, jag blev kvar högst ett år.

Alcro_lars_krantz_0

Tillbaka i Stockholm tog han ett tillfälligt jobb som städare på ett hem för förståndshandikappade och rörelsehindrade barn och kom åter i kontakt med trädgårdsarbete.

– På hemmet fanns en pedagogisk trädgård som jag snabbt blev delaktig i. Den drevs av antroposoferna och jag blev otroligt inspirerad av hur de jobbade med barnen. Jag såg också hur viktig trädgården var för barnen och deras välmående.

Arbetet med den pedagogiska trädgården ledde honom till antroposoferna i Järna och deras trädgårdsmästarutbildning.

– Mitt viktigaste möte där var konstnären Arne Klingborg som blev min mentor, inte minst när det gäller arbetet med trädgård. Han förde in trädgårdskonsten i mitt liv. Innan dess hade det bara handlat om nyttoväxter som morötter och potatis för min del. Han lärde mig också att ingenting är, utan blir. Det handlar också om att varje morgon ställa sig frågan: vad är det här bra för och vad är nyttan med det jag gör?

Det var just svaret på den frågan han inte hade när passionen för Rosendal sinade och han inte längre kände att han tillförde något.

Redan något år innan Lars fick frågan att bygga upp Wij hade han och hustrun köpt ett lantställe utanför Ockelbo. Han berättar att de åkte upp var och varannan helg för att fixa med huset. Men någon tanke på att flytta dit permanent fanns inte. Men så bjöd livet på ett sådant där sällsynt magiskt ögonblick när allt faller på plats.

– Vi hade burit upp ett par trädgårdsstolar på vinden. Vi satt där i mörkret med ett glas vin och tittade ut genom det trasiga fönstret. Plötsligt steg fullmånen upp över de mörka Häståsbergen. Där och då kände vi båda två: Här ska vi bo.

Sen kom frågan från Ockelbo kommun och resten är, som det brukar heta, historia. Flytten gick från Stockholm och det långsiktiga arbetet med att skapa Wij påbörjades.

– Den här typen av projekt kräver lång vilja och tålamod. Det har varit bräckligt men blir allt stadigare. Den omedelbara passion jag kände för platsen har övergått i en relation, lite som ett äktenskap. Samtidigt som vi förvaltar det vi skapat så här långt vill vi fortsätta utvecklas. Att jobba med trädgård är krävande och givande. Det är inte vilsamt, tryggt eller lösningen på allt. Det är lika fantastiskt och jävligt som livet i stort. Det är torka, hagel, sommarregn, doft av jord, lövprassel, frost, knoppsprickning, skörd och blomsterprakt.

Genom åren har Lars även hjälpt många andra att skapa en trädgård. Han har ständigt uppdrag på gång. Vissa korta, andra som löper över många år. Men det händer att han tackar nej till att ta sig an ett uppdrag.

– Finns ingen längtan efter trädgård och en kärlek till platsen hos kunden, då kan jag inte skapa en trädgård. Det måste helt enkelt vara äkta. Kunden behöver inte veta hur trädgården ska bli, men det ska finns en längtan och kärlek.

Han berättar med värme om den gången när Isabella Rossellini kontaktade honom. Hon hade köpt ett hus på Long Island utanför New York. På frågan varför hon köpt huset sa hon ”jag blev förälskad i den här platsen, den behövde mig. Lasse, jag vill att vi kammar håret och klappar kinden på den här platsen så att den blir glad igen”.

– Det blev en mycket fin trädgård och platsen blev glad. Det är precis vad trädgård handlar om. Att lyssna, känna omsorg och längtan. Sen måste du ställa frågor till platsen. Var går solen upp respektive ner, hur går vindarna, vad är det för jordmån och så vidare. Men allra viktigast är tid. Låt trädgården ta tid på sig, stressa inte fram något. Våga vara personlig, din trädgård är din privata sfär.

Alcro_lars_krantz_3

 

I sitt arbete hämtar han inspiration från möten med andra människor, från resor, konst, musik, poesi, andras idéer, naturen och arkitektur. Just arkitektur har alltid intresserat honom extra mycket och hade han inte blivit trädgårdsmästare är det inte osannolikt att arkitekt hade legat nära till hands.

Redan som barn brukade han placera ut fantasihus i landskapet när han åkte tåg, såg olika hus ta form och smälta in i naturen. Men han pratar hellre om boplats istället för att göra skillnad på hus och trädgård. De ska hänga ihop och skapa en helhet.

– Hus och trädgård går egentligen inte att skilja åt utan trädgården är snarare en förlängning av huset. I vårt skandinaviska klimat är visserligen gränsen mellan ute och inne tydligare än i exempelvis Andalusien där klimatet är mer tillåtande och gränserna suddas ut.

Det var vid en resa till just Andalusien, tillsammans med mentorn Arne Klingberg, som han fick upp ögonen för hur naturens kulörer fungerar. De stod och blickade ut över en slänt där löven precis var på väg att slå ut och de olika träden hade toner i blått, rött och gult.

– Arne sa till mig ”i de där nyanserna kan du hitta idéerna till din trädgård”. Naturens skiftningar som lövsprickning, en stens gråskala och trädstammar i skugga. Det är dessa spännande och naturliga färgskalor som skapar sammanhang.

Och det är de här naturliga kulörerna som Lars föredrar på fasader och andra ”ting” i en trädgård. De ska inte vara högljudda och sticka ut utan dämpade och i harmoni med trädgårdens naturliga element.

– Men sen kan det ju vara bra med en röd spade som är lätt att hitta och en blåröd falurödfärgad fasad kan vara jättevacker mot allt det gröna.

Alcro_lars_krantz_4

 

Oavsett vilken trädgård han jobbat med så har drivkraften alltid varit att försöka bidra till att göra världen lite bättre, att hjälpa andra att må bra och skapa trädgårdar som, liksom naturen, har en välgörande effekt på vår sinnesstämning.

– Även jag har nog en liten välgörenhetstant inom mig, en önskan att göra gott. Som ung ville jag rädda hela världen. Med tiden har jag lärt mig att det inte går men jag kan i alla fall hjälpa någon och bidra i det lilla. Stig Dagerman skriver i sin dikt Jorden att ”Jorden kan du inte göra om. Stilla din häftiga själ. Endast en sak kan du göra: en annan människa väl.” Det är något som jag bär med mig. Det handlar om att se storheten i de små sakerna.

Trädgårdsmästarens tankar

Vi bad Lars Krantz berätta vad följande ord betyder för honom.

Skandinavien: Natur, en ren och karg natur som känns äkta. Oskuldsfull och jungfrulig.

Storstad: Tätt mellan byarna.

Landsbygd: Glest mellan byarna. För mig att det viktigt att få båda delarna. Jag rör mycket på mig och har ju bott större delen av mitt liv i en storstad, därför har jag mycket storstad i mig i mina minnen och mitt arv. Jag älskar att åka norrut genom Norrtull och veta att snart är jag hemma igen.

Träd: Trygghet, lång vilja och stabilitet.

Landskap: Inspirerande och mångsidigt.

Jord: Moderligt, källa till liv, ömsint och känsligt. Det finns få ting i livet som förtjänar sådan respekt som jord. Den har tålamod, står ut med så mycket och tjänar oss alla.

Blomma: Meningsfull, vad vore ett liv utan blommor? Det är glädje och generositet. Ringblomman är utan tvekan min favoritblomma. Den har en naivitet och charm som är helt oemotståndlig. Lite slarvig men med ett underbart sätt att uttrycka färg och form.

Kulör: Variation, oerhört stimulerande, sensuellt och sinnesretande. Jag har ingen favoritkulör. Möjligen skulle det vara grått och jordigt i alla möjliga nyanser och skiftningar. Det stämmer in på hur jag är till både sinne och själ.

Alcro_lars_krantz_1Lars Krantz

Ålder: 60 år
Gör: Trädgårdsmästare och kreativ ledare på Wij Trädgårdar i Ockelbo. Har även gett ut flera böcker samt agerar återkommande ciceron på trädgårdsresor till bland annat Italien och Spanien.
Bor: På en gård utanför Ockelbo.
Familj: Hustrun Barbro, sedan 35 år tillbaka.
Bakgrund: Byggde upp och ansvarade under många år för Rosendals trädgårdar på Djurgården i Stockholm.
Förebilder: Arne Klingborg, konstnär och min mentor när jag studerade till trädgårdsmästare hos antroposoferna i Järna.
Livsmotto: ”Det enklare är bättre”. Det skapar inga hinder utan öppnar istället för möjligheter.
Favoritplats i naturen: Eftersom jag bor i inlandet vill jag gärna säga att jag är en inlandsmänniska men ärligt talat så älskar jag havet och dess låga horisont.
Favoritplats på Wij: Ekbacken, en skyddad plats som sluttar svagt mot sydväst. Platsen har ett mikroklimat som passar de mest känsliga växterna som jag vill placera här, inklusive mig själv.
Bästa årstiden: Förvåren, när trädgården bara finns i huvudet. Då är den oslagbar, en dröm. När den väl blir verklig är den mer avskalad. Drömmen om trädgård är nästan större än trädgården i sig.

Tikkurila Sverige AB ansvarar inte för kommentarerna nedan, den som skriver en kommentar är själv ansvarig för sin kommentar.