Konsten att fånga rummet

Konsten att fånga rummet

Inte många av oss har turen att få en särskild gåva. Ännu färre ges lyxen att upptäcka att vi har den och några enstaka lyckas dessutom utnyttja den på rätt sätt. Fotografen Åke E:son Lindman tillhör den utvalda skara som är född till det han gör. Hans öga för fotografi, linjer och arkitektur har gjort honom världsberömd och internationella arkitektkontor anlitar honom för att porträttera deras byggnader.

”Gert Wingårdhs fasad på Kuggen i Göteborg har en expressiv form som jag gillar.” Åke E:son Lindman

”Gert Wingårdhs fasad på Kuggen i Göteborg har en expressiv form som jag gillar.” Åke E:son Lindman

Vårsolen får de höga industrifönstren att speglas i studions högblanka golv hos Åke E:son Lindman på Södermalm i Stockholm. Reflektionerna avbildar nästan fönstren perfekt i den svarta ytan när han kommer och tar i hand. Det svarta golvet, de vita väggarna och avbildningen på golvet känns fotografisk och sätter ämnet för dagen.

I byggnadsfotografen Åkes bilder står ytorna och rummen i centrum, utan störande skråmor och mänskliga tillkortakommanden. Arkitekturen lyfts fram i sin fulländning, vilket får arkitekter att älska hans arbete.

– Många fotografer försöker konstnärligt skildra en byggnad på ett sätt där deras egen ambition och framställning syns. Jag försöker göra det så enkelt som möjligt. För mig är det viktiga att arkitektens tankar kommer fram. Ofta tänker jag som en arkitekt och jag tycker om när de är med och tittar i kameran.

Krockar aldrig dina och arkitektens åsikter?

– Jodå. Det finns arkitekter som jag tycker om, men som aldrig har samma åsikt om hur en byggnad ska framställas. De arbetar jag inte med konstaterar han kort.

Arbetsveckorna är fulltecknade. Förutom arkitektkontor arbetar han regelbundet för inrednings- och arkitekturmagasin över hela världen. Han hade ett nära samarbete med Tyler Brulé och bidrog till att göra hans tidning Wall Paper framgångsrik i början av 2000-talet. Men han gör även inredningsjobb och har bland annat fotograferat merparten av Alcro Designers inredningskollektioner.

Fotografdrömmen föddes tidigt. Vid fem års ålder flyttade familjen från Stockholm till Luleå där han växte upp. På skolan fanns ett mörkrum och han var tolv år när en av de äldre killarna visade honom hur man framkallade bilder.

– Jag minns fortfarande första gången jag såg bilderna växa fram. Det orange ljuset, skålarna och lukten fascinerade mig. Där och då, när jag upptäckte det magiska mörkrummet bestämde jag mig för att bli fotograf!

Han förälskade sig i det han kallar den ”latenta bilden”.

– Den som fångats på negativet, som finns i ditt huvud men som ännu inte framkallats. Det har format mig.

Från Luleå gick färden till Konstfack i Stockholm 1975. På den tiden var kameran ett vapen i den politiska kampen och samhällsutvecklingen. Det viktiga var att visa orättvisorna. Som frilansare i Luleå dokumenterade han samtidens Norrbotten i socialrealistiska bilder på uppdrag av Länsstyrelsen.

På åttiotalet kom intimismen. Fotot som hantverk hamnade åter i fokus och många plockade fram sina gamla trälådekameror, vilket passade Åke bra som älskade att experimentera och även blanda sin egen framkallningsvätska. Fotografer som Dawid, Gunnar Smoliansky och Otmar Thorman var förebilder. Idag är de hans vänner.

Ovan från vänster: den gula förskolan Tellus vid Telefonplan i Stockholm av Tham Videgård. Huset har inga kantiga hörn och är njurformat uppifrån. Inuti har de olika rummen färgteman. Intill en villa målad med Alcro Bestå som arkitekterna på Claesson Koivisto Rune fick i uppdrag att göra om i projektet ”Gör om mig” på Alcro. Nedtill en gråbrun gotländsk träfasad målad med Timmer Lasyr i 735 Videung fotograferad för Alcros räkning. Världsarkitekten Steven Holls Linked Hybrid i Peking är ett 220 000 kvm stort bostadsområde med genomgående färgteman.

Ovan från vänster: den gula förskolan Tellus vid Telefonplan i Stockholm av Tham Videgård. Huset har inga kantiga hörn och är njurformat uppifrån. Inuti har de olika rummen färgteman. Intill en villa målad med Alcro Bestå som arkitekterna på Claesson Koivisto Rune fick i uppdrag att göra om i projektet ”Gör om mig” på Alcro. Nedtill en gråbrun gotländsk träfasad målad med Timmer Lasyr i 735 Videung fotograferad för Alcros räkning. Världsarkitekten Steven Holls Linked Hybrid i Peking är ett 220 000 kvm stort bostadsområde med genomgående färgteman.

Första gången han insåg att han hade en särskild talang för hus var 1976 när han fick i uppdrag av Landskapsarkitekterna att skildra en bomässa i Upplands Väsby.

– Det var då polletten föll ner. Det kom som en uppenbarelse för mig. Men det var inte förrän i slutet av åttiotalet jag tog beslutet att fokusera på interiör och exteriör arkitektur och säga nej till andra uppdrag.

Beslutet visade sig helt rätt. Hans bilder finns idag över hela världen och han har fått förmånen att arbeta med de mest prestigefyllda uppdragen för reklambyråer, arkitektkontor och magasin.

– Jag föredrar att vara ensam, men ibland på utländska fotograferingar kan det vara upp till tjugo personer inblandade, berättar han.

Sedan tjugo år tillbaka är hans namn synonymt med arkitekturfotografi och passionen för hus är fortfarande mycket levande. Semestrarna tillbringar han ofta med att fotografera hus världen över.

– Många fotografer, hur ska jag säga, närmar sig arkitekturen med viss tvekan. Jag har aldrig haft det problemet.

Enligt Lindman är det inte bara ytorna och fasaden som intresserar honom.

– Efter ett tag upptäcker man så mycket mer. Tomheten, rymden och relationen mellan byggnadskroppar exempelvis. Det som fångar platsens själ.

Vad är ett bra fotografi?

– Det kan vara en detalj, en exteriör eller hela huset. Det som överlever tiden, antar jag. C. G Rosenbergs bilder av stadsbiblioteket i Stockholm håller fortfarande trots att många andra försökt att fånga husets stämning.

Åkes snabbhet är omvittnad. Den har också varit en förutsättning för hans framgång: att ständigt ha ett par projekt på gång samtidigt varje vecka. Oftast fotograferar han ett hus både invändigt och utvändigt på en dag. Innan han åker dit med sin kamera har han studerat ritningar från arkitektkontoret och skaffat sig en bild i huvudet.

– Nästan ögonblickligen vet jag vad som behöver göras. Medan jag tar en bild håller jag på och förbereder nästa mentalt. Ofta har jag min fru Lena med som assistent och stylist. Vi har samarbetat i många år. Hon började med att sköta företagets ekonomi och scanna. Hon har öga för att plocka bort störande saker i bilderna.

Varje arbetsdag börjar Åke med att kolla väderprognosen.

– Jag lever som en bonde. Det styr hela min arbetsvecka och har alltid gjort. Min favorithimmel är sol med några moln som man kan utnyttja till att fotografera skuggsidan av huset utan att ha för hårda skuggor. Arkitekterna fördrar blå himmel och sol.

Paradvåningen vid humlegården i centrala Stockholm skulle göras om och ägaren bad Tham Videgård göra om den. En infärgad parkett som även går upp på väggen sätter tonen i de olika rummen och spiller över i nästa rum. Sovrummet går i rosa, barnrummet i grönt och köket i gult exempelvis. ”Det är roligt med dem eftersom deras projekt nästan alltid ser olika ut”, säger Åke. Th: Sommar från ad.04 och Tandori från ad.03.

Paradvåningen vid humlegården i centrala Stockholm skulle göras om och ägaren bad Tham Videgård göra om den. En infärgad parkett som även går upp på väggen sätter tonen i de olika rummen och spiller över i nästa rum. Sovrummet går i rosa, barnrummet i grönt och köket i gult exempelvis. ”Det är roligt med dem eftersom deras projekt nästan alltid ser olika ut”, säger Åke. Th: Sommar från ad.04 och Tandori från ad.03.

Man hittar sällan konstiga vinklar i Lindmans fotografi. Enkelheten är hans ledstjärna. Drivkraften är att göra allt lite bättre än i verkligheten.

– Jag använder väldigt mycket centralpositioner. 90° eller 45° rakt på huset. Du hittar sällan 22,3° hos mig. Sedan tycker jag om att jobba i ögonhöjd, så att besökaren skall få samma bild som fotografiet.

Liksom många andra fortfarande aktiva fotografer var han med om den digitala revolutionen. Idag fotograferar han nästan uteslutande digitalt.

– Det är svårt att förstå hur snabbt utvecklingen inom fotografiet har gått. Fotografer som Sune Sundahl och C. G. Rosenberg hade samma utrustning hela deras yrkesliv. I den analoga världen krävdes mycket mer yrkesskicklighet. Det var tunga och stora kameror som var svårare att hantera. Kvalitetsskillnaden mellan de små kamerorna och de stora var mycket större. Sedan digitalkamerorna kom har allt blivit enklare. Allt ser skarpare ut nu.

Hotellet Camino Real Polanco byggdes till OS i Mexico City 1968. Arkitekten Ricardo Legorretas färgsprakande byggnad är idag världsberömd.

Hotellet Camino Real Polanco byggdes till OS i Mexico City 1968. Arkitekten Ricardo Legorretas färgsprakande byggnad är idag världsberömd.

Under åren har det blivit en hel del uppdrag för Alcros räkning för Åke. Både utvändiga och invändiga fotograferingar. Här ett hus målat med Alcro Bestå i kulör 101 Äggskal. Dörrar i 304 Skog. ”Med ett orange fönsterspråk har arkitekten Thomas Sandell gjort en fin hyllning till den världsberömda brittisk-svenska arkitekten Ralf Erskines hus The Box från 40-talet.”

Under åren har det blivit en hel del uppdrag för Alcros räkning för Åke. Både utvändiga och invändiga
fotograferingar. Här ett hus målat med Alcro Bestå i kulör 101 Äggskal. Dörrar i 304 Skog.
”Med ett orange fönsterspråk har arkitekten Thomas Sandell gjort en fin hyllning till den världsberömda brittisk-svenska arkitekten Ralf Erskines hus The Box från 40-talet.”

På hans stativ finns ett vattenpass till hjälp, men med dagens digitala teknik kan fel justeras hemma på kontoret.

– Om kameran stått litet snett kan vi till och med vinkla tillbaka husets fasad. På kontoret har jag killar som sköter all databearbetning efter att jag har varit ute. Då tar vi bort skönhetsfläckar, kanske plockar bort en ful nödutgångsskylt eller lysknapp. Visst har det hänt att jag plockat bort lyftkranar också, men jag flyttar ogärna hus. Man lär sig också välja rätt utsnitt för att ta bort oönskade saker i närheten som ofärdiga gräsmattor exempelvis. Jag beskär sällan bilderna, berättar han.

Det finns oftast inte några människor med på hans bilder. Varför?

– Jag följer nog ett traditionellt arkitekturfotografi. För att både saker långt fram och långt bak i bilden ska vara skarpa var man förr tvungen att ha bländare 22, vilket ger en lång exponeringstid. Det betyder att på den tiden var det nästan praktiskt omöjligt eftersom folket skulle ha blivit suddigt på en gång. Idag är det tekniskt möjligt och mycket håller på att förändras just inom arkitekturfotografiet där människor allt oftare tar plats.

Även om han idag fotograferar digitalt, experimenteras det fortfarande i det lilla mörkrummet längst bak i lokalen när det finns tid över.

– Jag tror alltid det kommer att finnas en efterfrågan på handgjorda fotografier. Vad skulle du själv helst ha hemma: en maskinellt framställd bild eller en gelatinsilverprint som fotografen själv har gjort, frågar han retoriskt?

Längs väggarna på kontoret står fotoböcker uppradade från golv till tak. Under samtalet plockar Åke snabbt ner några bilder för att illustrera. Det visar sig snart att han ger fotografiskt minne en helt ny innebörd. Han skrattar.

– Om jag har fotograferat något, så kommer jag ihåg det. Annars är det raderat, tyvärr. Men om jag bara får se en liten del av en bild jag tagit så kan jag oftast plocka fram den direkt bland alla de tiotusentals bilder jag tagit under åren…

Åke E:son Lindman

Alcro_fasad_Ake_Eson_Lindman_7Bor: i funkisradhus från 1933 i Stockholm.
Familj: frun Lena och två vuxna barn.
Favoritarkitekt: Carlo Skarpa (1906-78) har betytt mycket. I början av 90-talet reste jag runt i Italien och har fotograferat nästan samtliga hans hus.
Favoritarkitektur: gillar all bra arkitektur, men måste jag välja så blir det funkis.
Favorithus: det finns många! Stockholms Stadshus har jag just gjort en bok om.

Tikkurila Sverige AB ansvarar inte för kommentarerna nedan, den som skriver en kommentar är själv ansvarig för sin kommentar.