Karin Larsson – en inredare före sin tid

ALCRO-CL_matsalen

Hemtrevligheten i egen hög person – matsalen är i djärva kulörkombinationer: Panelen i grönt och möbel i ljust orangerött och egenhändigt målat porslin. Taklamporna är inspirerade av Arts and Crafts-rörelsen i England.

Nyfiken på Carl Larssongården efter en presentation på trädgårdsmässan Nordiska Trädgårdar i våras, beslöt Alcro trends gästbloggare Camilla Julner sig för att göra ett besök på plats. Resan i Sommarsverige var härlig och från Stockholm till utkanten av Falun tog det lite mindre än tre timmar.

På trädgårdsmässan visade Carl Larssongården hur man återskapat trädgården, samtidigt med en presentation av en nyutgiven bok: C (hjärta) K. Lilla Hyttnäs – platsen där kärleken, skönheten och ogräset frodades av Ami Bergöö och projektledd av Helena Brunkman. (Bägge är släktingar och barnbarnsbarnbarn som tar hand om arvet efter Carl och Karin). Det är en lättbläddrad bok i magasinsform med artiklar, matnyttiga och inspirerande tips och recept från Carl Larssongården i Sundborn. Här finns också en rolig karta över Lilla Hyttnäs som med hjälp av en app i IOS och Android, blir tredimensionell.

ALCRO-CL_verkstaden

Det gröna innertaket och de orange detaljerna skapar en skön harmoni i den gamla ateljén med Karins vävstol i fonden.

Karin och Carl Larsson är nog Sveriges mest kända konstnärspar och redan under deras levnadstid besöktes deras hem av turister från hela världen. Carl var en erkänd konstnär och Karin var utbildad på Slöjdskolan, nuvarande Konstfack, och senare på Konstakademien. De bodde tidigt några år i Frankrike i det skandinaviska konstnärskollektivet i Grèz-Sur-Loing. Så småningom gav Karins föräldrar det unga konstnärsparet en liten parstuga, Lilla Hyttnäs, i Dalarna. Till en början var stugan ett sommarställe men med åren byggdes den ut och om i många omgångar och blev den växande familjens åretruntboende. Idag är den ett av Sveriges mest kända hem. Först byggdes ateljé och olika tillbyggnader, som gästrum och bibliotek av traktens duktiga snickare och hantverkare. Karin, som hade lagt sin konstnärskarriär på hyllan då hon gifte sig, fick utlopp för sin kreativitet och skapade många av möblerna och framför allt textilierna, som finns bevarade. Att brodera hade hon lärt sig från sin borgerliga uppväxt och att väva lärde hon sig av traktens duktiga dalkullor. Tillsammans med Carl, skapade hon ett annorlunda och excentriskt hem som var under ständig utveckling. Personligt och med olika stilar i varje rum. Dekorerat och avbildat av Carl som var en sann naturromantiker. Karin hade ett mer jordnära och modernistiskt uttryck, och trots alla åtta barn och många gäster, drevs hon inte av krav och måsten. För Karin och Carl hade moderna värderingar och anammade nya idéer om friare barnuppfostran. Familjen var speciellt viktig för Carl, då barnen blev ett botemedel mot hans depressiva tendenser. Barnen var parets stora gemensamma intresse och de åt tillsammans med föräldrarna, något som ibland störde deras gäster.

ALCRO-CL_ateljen

Möbler formgivna av Karin, långt ”före” sin tid i Carls stora ateljé. Till höger dörren till förmaket, dekorerad med ett av barnen.

ALCRO-CL_karlekensros

Till vänster detalj av ”Kärlekens ros” draperiet som är en kärleksförklaring, av Karin, i modernistisk stil och makramé, hänger mellan makarnas sovrum. Till vänster Karin och barnens rum. Karins ljuskrona i smide hänger i taket.

Lena Rydin skriver i sin bok om Karin, Karin Larssons värld, ”hur kamratligt och kärleksfullt deras förhållande än var i verkligheten så var Carl Larssons hållning utåt att hemmet var hans verk. Hans attityd att inte vilja dela berömmelsen för hemmet med Karin är svårt att förstå – särskilt som Carl Larsson till sin natur var en utpräglat generös person.” Det stora erkännandet och genombrottet för Karin kom i samband med utställningen på Victoria & Albert Museum i London 1997, där följande text är hämtad från:
”Karin var Carl Larssons musa. Så tankfull och tyst, porträtterade han henne som sin idol, för alltid ung. Hon var de facto hårt arbetande, orubblig och mycket kreativ. Carl litade på henne som kritiker av hans arbete (…) I Sundborn utvecklade Larssons ett estetiskt kamratskap. Han var översvallande, täckte väggarna med blommor och blad. Hon arrangerade levande blommor, men var spartansk och ofta abstrakt i sina formgivningar. Färgerna i interiörerna tycks de valt tillsammans. Deras kombinerade ansträngningar skapade en perfekt helhet.”
Att komma till Carl Larssongården var en upplevelse och det går inte riktigt att föreställa sig atmosfären i förväg. Hemtrevligt och till synes enkelt inrett, men en komposition av färger och ljus, som är svår att kopiera, mer än i mindre delar. Rummen är små och är djärvt färgsatta och växlar mellan ljus och skugga. Man valde bort tapeter och hemmet beskrevs som högst excentriskt av en av dåtidens kända kulturskribenter.

Carl lär ha varit mycket nöjd då den enklare trycktekniken gjorde det möjligt att ge ut boken Ett hem med Carls akvarellmålningar från deras hem. (Den första utgåvan kom 1897 i samband med Stockholmsutställningen.) För då kunde ”alla” se hur fint de hade det, som Carl lär ha uttryckt det. I och med detta kom deras hem kom att bli stilbildare för många år och generationer framöver. Det kom att bli grunden för det som internationellt kallas ”the swedish style”. Folkbildare och förespråkare av nya idéer fanns det gott om vid sekelskiftet och det diskuterades en hel del. Ellen Key jublade och nu kunde man lära svenskarna hur livskraftigt och uppbyggt man kunde ”förbättra den svenska folkstammen”. De starka färgvalen och respektlösheten var utmanande och en verklig revolution för tiden. Karins färgval på textilierna fördjupade stämningen i rummen.

Renässansmatsalen som är mörk och ombonat intim. Den är djärvt färgsatt i klar rödorange och grönt, och ligger intill förmaket, eller ”blomsterrummet”, som istället är inredd i gustaviansk 1700-talsstil med pasteller, randiga och rutiga textilier och trasmattor på skurgolv. Lite japanskt blandat med svensk allmoge och engelska Arts and Crafts – inspirationen kom från många håll. Hemmet var motsatsen till den samtida traditionella och tunga 1800-tals inredningen. Precis som vi inreder i dag, blandade Larssons gammalt och nytt. Det var nytt för deras tid.

ALCRO-CL_formaket

Förmaket eller blomsterrummet i gustaviansk stil, som vi känner den berömda bilden, kom sig av att en ovanligt regnig sommar fick Carl ägna sig åt att måla inomhus i stället för ute.

Och vad är Carl Larssongården idag? Carl skrev i boken Åt Solsidan 1910, ”Om jag skulle dö, vilket eget nog kan hända – tänker jag mig att hemmet fortsätter, fast ej likadant.” De efterlevande släktingarna har ett svårt och kärt uppdrag att förvalta och driva hemmet vidare och använder själva gården för bröllop och släktfester. Barnen Suzanne, Pontus, Lisbeth, Brita och Kerstin bildade en släktförening, som har för avsikt att hålla gården öppen i föräldrarnas anda. Lilla Hyttnäs är rustad och i år är trädgården återskapad, efter hundratals timmar av research och arbete. Under sommaren är det guidade visningar varje timme. Årets utställning i Kvarnen heter Karin i blommornas tid. Den återskapade trädgården.

Lilla Hyttnäs är inte bara ”det svenska hemmet” framför andra. Det är en internationell sevärdhet, betygsatt av Guide Michelin – värd en resa i sig. Den är inspiration och vårt kulturarv – högst levande och älskvärt!

Camilla Julner är stylist, inredningsdesigner och skribent. Just nu gästbloggar hon åt Alcro trend.

Tikkurila Sverige AB ansvarar inte för kommentarerna nedan, den som skriver en kommentar är själv ansvarig för sin kommentar.