Färgvandring genom Milanos designvecka 2013

Vinrött och blått, rosa och mintgrönt eller varför inte ljust grå, gul och rosa med lite guld. Det var så designveckan började, med tanken att det inte är en enda färg som gör att man inspireras utan kombinationen av färger som får i alla fall mig att gå igång.

I den svenska utställningen New Makers and Doers på Superstudio Più i Tortona området träffade jag Ania Pauser som samarbetar med Klong. Ania har formgivit bordet Couronne som även är ett spelbord med vackert stålunderrede och mässingsdetaljer. Hon hade, möjligen oplanerat men så fint, klätt sig precis som bordets färger, i blått och vinrött. Intill Klong fick en stol min uppmärksamhet både på grund av den vackra ryggen i flätat trä men också för den tonande rosa färgen, stolen Y5 av formgivaren Sami Kallio. Han ställde även ut små askar i trä med metallock i färger som guld, rosa, gul, gråbeige och blått.

Alcro_tina_milano_1

I samma område, Tortona, hade holländska Moooi iscensatt flera interiörer med stort uppdragna bilder av fotografen Erwin Olaf som bakgrunder. Vackert färgkoordinerat i dova lite mörka toner även om jag personligen har svårt för en del av Mooois produkter så var det väldigt inspirerande. Till och med Studio Job som är rätt så svulstiga i sitt formspråk kändes rätt i sammanhanget. De var även med på Most, med Tom Dixon som curator där The Wall av Pink Floyd spelades som ledmotiv i Studio Jobs rum, passande eftersom produkterna ställts upp i långa led som en armé. Ett annat i mitt tycke mer intelligent exempel på holländsk design kunde man se hos Droog på via San Gregorio, där de inrett ett rum med dukade bord inspirerat av målningen Woman in Blue reading a letter av Jan Vermeer van Delft.  Mörkt olivgrönbruna väggar nästan som en lerfärg med svarta bord och vit silikonduk med spetsmönster i relief.

Alcro_tina_milano_2

Dagen efter, på tisdagen den 9 april, när möbelmässan Salone Mobile öppnade var det många med mig som inspirerades av Morosos monter. Iscensatt av Patricia Urquiola, med det kinesiska tangrampusslet som grundidé i tredimensionell form som där hade det jobbats intensivt för att bli klara i tid med en ganska tidsödande inflätning av band i olika färger i metallnätet som bildade väggar tillsammans med trä både omålat och målat i ljusa pasteller. Fin inramning till design av Patricia Urquiola, Raw Edges, Doshi & Levien och Werner Aisslinger för att nämna särskilt de vars möbler var mycket fint färgsatta.

Alcro_tina_milano_3

Morosos tangraminspirerade monter av Patricia Urquiola

Vidare till Vitras monter där flera färgteman utspelade sig som en varm rostigt orangeröd med vattenmelonrosa och syrligt gul eller kanske en lite mer för skandinaviska förhållanden lätt att ta till sig kombination av duvblå, ultramarin, silver, marmor och syrligt gul. Det fanns även ett grönt tema med en vacker milt gulgrön vägg mot brunsvarta stolar och tennismattegrönt bord. En förmodad storsäljare som paret Eames klädhängare hade fått nya förtjusande färger i en grön och en rödbrun-rosa färgskala.

Alcro_tina_milano_4

Att leva med många färger gestaltades fint i utställningen La Casa Imperfetta av inredarna på Dimore studio i en underbart åldrad våning på via Manzoni tillsammans med möbeltillverkaren Azucena. I en för mig typisk italiensk färgskala av både lite dova färger och ädelstensfärger och metaller med många fina material och god hantverkskänsla samt konst. Väggarna var målade i två gråblå nyanser, en mörkare med mer blåsvart i och en ljusare som var nästan helt grå mot en petroleumblå kulör på golvet som sen fortsatte in i nästa rum med vita väggar täckta cirka 160 centimeter upp med panel klädd med kaffebrunt tyg väldigt raffinerat mot det petroleumblå golvet och inredning i rosa, lackröd, brun, glansig sidentygsklädda stolar i ljusrosa, svenska företaget Banties tyg Korall med gammelrosa mot brun botten och träbänk från Thonet.

La casa imperfetta av Dimore studio

La casa imperfetta av Dimore studio

Några dagar senare besökte jag Villa Necchi ritat och uppfört av arkitekten Piero Portaluppi 1932 till 1935. Den modernaste byggnader som uppfördes på den tiden och porträtterad 1935 i den ledande arkitekurtidningen Domus. Ett måste för den inrednings- och arkitekturintresserade men även trädgården är väldigt fin och omhändertagen med spaljerade små fruktträd, grönsaker, skuggrabatter och urnor med planteringar. I trädgården vid entrén till huset ligger Milanos första privata pool. Ett av de två rummen som fortfarande är helt i orginalskick är  jardin d’hiver med en kall och ljus salviagrön på väggarna mot de massiva skjutdörrarna av tyskt silver, golvet mönstrat med olika stensorter som travertin och marmor. Där finns även ett litet bord helt i ädelstenen lapis lazuli. Väggfärgerna är genomgående originalfärgerna valda av arkitekten Portaluppi; den ljusa kalla salviagröna,  en ljus och mild ockragul och den vita kallades elfenben så den är lite varm i tonen. Besöket avslutas i källaren där den enkla inredningen inte kommenteras något särskilt av guiden men jag måste ändå ta en bild och kommaihåg den fina mixen av kallt ljusblått kakel med vit fog, vita skåp med grön skiva och randigt stengolv i grått, vitt och svart. Enkelt och raffinerat.

Le jardin d'hiver i Villa Necchi av arkitekten Piero Portaluppi med originalfärgen på väggen, Salviagrön

Le jardin d’hiver i Villa Necchi av arkitekten Piero Portaluppi med originalfärgen på väggen, Salviagrön

När jag lite senare möter upp en väninna för en aperitivo slås jag av hennes klädsel som känns så italiensk, en glittrande buteljgrön jacka , ultramarinblå byxor, den ljusgröna salviafärgen från Villa Necchi på tröjärmarna tittar fram under den lilla jackan, bruna stövlar och ett geometriskt guldarmband. Som vanligt så inspirerar och levererar Milano på många olika nivåer på ett sätt som räcker länge.

Tikkurila Sverige AB ansvarar inte för kommentarerna nedan, den som skriver en kommentar är själv ansvarig för sin kommentar.